Historia

Vad angår Skansen Kronan dig?


Ja, det kan man kanske fråga sig, men för oss som göteborgare och svenskar är den och dess omgivningar ett minnesmärke om flydda tider då osäkerhet och ofred rådde
- om tider då makthavare växlade precis som i dagens oroshärdar i vår omvärld.


Området kring Göta Älvs utlopp har ansetts strategiskt värdefullt i alla tider. Produkter till och från Västgötaslätten med sin stora befolkning har alltid passerat på älven vid platsen för vår stad. Olika småkungar och makthavare från Danmark, Norge och Sverige har alltid haft intresse att lägga tull på denna skeppning och många stridigheter har plågat de som har vistats och bott här. Lödöse var tidigt den handelsplats där många frakter lastades om, men på 1500-talet började Gustav Vasa och hans söner att intressera sig för en bättre befäst stad längre ut mot havet. Vi har orter som Nya Lödöse, Götaholm, Älvsborgs Stad och Karl IX:s Göteborg på Hisingen. Alla dessa platser skövlades av danskar och norrmän om vartannat. Vi svenskar fick betala dyrt för att återfå rätten till Göta Älv. Älvsborgs första och andra lösen till danskarna (den senare på 1 miljon riksdaler år 1619) var hårda slag för Sverige.

Det var först när Gustav II Adolf bestämde sig för att anlägga en riktigt befäst stad som ofärden började ta sin ände. År 1621 fick den nya staden Göteborg vid Otterhällorna sina stadsprivilegier. Befästningar började byggas och stod delvis klara 1643 när danskarna åter började intressera sig för handelsvägen förbi vår stad. Kanhända hade tullinkomsterna från Öresund minskat i takt med att handelsmän från hela Sverige använde Göteborg? Det blev krig igen och danskarna intog Kyrkogårdsholmen (där Nya Älvsborgs fästning nu ligger), men de vågade sig inte på att anfalla Göteborg, utan drog sig snart tillbaka med oförrättat ärende.

1675 var danskarna på gång igen. Göteborgs befästning var relativt god, men förstaden Haga var ganska oskyddad. På Skansberget fanns "Juteskrämman", en enkel befästning av trä som inte kunde ge tillräckligt skydd åt Haga när danskarna närmade sig. Alla husen i Haga skulle rivas för att inte riskera att bli till nytta för fienden ifall han kom. Haga revs, kanske i onödan, för redan 1679 slöts fred, utan att det kommit till strid häruppe vid Göta Älv.

Nu kliver det in en ny man på arenan, nämligen kungens militärarkitekt, Erik Dahlberg. Han hade fått i uppdrag att ordna med landets försvarsanläggningar, inte minst i Göteborg. Två utanverk, skulle förstärka Göteborgs försvar vid anfall mot staden. Det var Skansen Lejonet i Gullbergs vass och så Skansen Kronan förstås. 1700 stod så den mäktiga fästningen klar med tornet krönt av sin pampiga krona och blickade ut över de obebyggda kullarna och ängarna åt söder.

Men danskar och norrmän hade ständigt ett gott öga till den ökande handeln i Göteborg och såväl 1717 som 1719 försökte sig den norske amiralen Tordenskjold att inta vår stad med en stark invasionshär av skepp och soldater. Tack vare våra starka befästningsverk - inte minst nya Älvsborgs fästning - lyckades göteborgarna försvara sig mot inkräktarna och friheten var räddad. Sedan dess har vår stad fått vara ifred. Fienden fick lära sig att göteborgare inte längre var att leka med, så som bara 100 år tidigare!

1700-talet kom med en starkt utökad handel på fjärran östern och senare även manufakturer (fabriker och industri). Befästningarna hade haft avsedd verkan och staden kunde blomstra.

Med sina rötter i 1600-talets ofredsår är Skansen Kronan vårt yppersta minnesmärke om Göteborgs tillkomst och utveckling. Tusentals och åter tusentals människor passerar dagligen förbi den och kan blicka upp mot skansens välbyggda och starka murar och erfara en trygg känsla av blotta anblicken. "Här vakar jag över staden i orörd integritet", tycks skansen säga till den som vill lyssna.

Lyssnar med det örat gör emellertid inte politikerna som nu i bostadsbristens tider vill upplåta den ypperliga tomtmarken på Skansberget till kapitalsugna byggherrar. Många vill säkert bo här i söderläge som nära granne till en så förnäm gestalt som Skansen Kronan och betala vad som byggherren begär i avgift och hyra? Men måste man bebygga varenda central plätt? Skall man tillåtas trampa ned marken som våra förfäder vårdat, hindra kommande generationer att fritt få beundra vår klenod, förstöra för alltid den historiska okränkbarhet som Skansberget och Skansen Kronan förtjänar? Kan vi inte få ha någon frisk plats kvar i Haga?


Landshövdingehusen på Skansberget

Under en period var Skansberget bebyggt med Landshövdingehus. Detta utnyttjas nu som ett argument för att åter få bebygga Skansberget. Man landshövdingehusen är endast en 70-årig parentes i Skansbergets långa historia. Upprepa inte misstaget att bebygga Skansberget!


I början av 1800-talet hade man inte längre behov av befästningarna runt Göteborg och befästningarna revs. Dock lät Stadens ansvariga skansarna Kronan och Lejonet stå kvar. Under en tid användes Skansen Kronan som fängelse och senare som nödbostäder.

På slutet av 1800-talet var handeln och industrin i Göteborg på stark frammarsch. Detta orsakade akut bostadsbrist. I den situationen beslutade stadens ansvariga att bebygga Skansbergets södra sluttning och 1893 uppfördes 13 friliggande landshövdingehus. Några var vackra hus, men de kritiserades starkt redan av sin samtid; man ansåg att de förfulade berget och skymde sikten mot Skansen Kronan.

1901 slöt staten ett avtal med Göteborgs stad som innebar att Göteborg fick utnyttja Skansberget på villkor att en park anlades. 1912 donerade Lindbergska fonden medel till förverkligande av en folkpark på Skansberget, vilket också skedde.
Men Lindbergska fonden beklagade att bergets södra och sydvästra sluttningar blivit bebyggda. Av ekonomiska skäl var det emellertid inte möjligt att lösa in och riva dem. I samband med Göteborgsutställningen 1923 kritiserades husen på Skansberget av Göteborgskännaren C A Fredberg. Läs referat ur hans krönika här.
1935 förklarades Skansen Kronan som byggnadsminne.

Fram till 1950-talet slogs gräset i parken ännu med lie. På 1960-talet löste kommunen in marken på sydsluttningen, där landshövdingehusen låg, och lät riva dem. De sista husen revs 1968. Därefter upphörde man med underhållet av parken.
1960, 14 apri: Handelstidningen applåderade kommunens beslut att riva landshövdingehusen på Skansberget.
Citat från tidningen här