Landshövdingehusen på Skansberget

Under en period var Skansberget bebyggt med Landshövdingehus. Detta utnyttjas nu som ett argument för att åter få bebygga Skansberget. Man landshövdingehusen är endast en 70-årig parentes i Skansbergets långa historia. Upprepa inte misstaget att bebygga Skansberget!

I början av 1800-talet hade man inte längre behov av befästningarna runt Göteborg och befästningarna revs. Dock lät Stadens ansvariga skansarna Kronan och Lejonet stå kvar. Under en tid användes Skansen Kronan som fängelse och senare som nödbostäder.

På slutet av 1800-talet var handeln och industrin i Göteborg på stark frammarsch. Detta orsakade akut bostadsbrist. I den situationen beslutade stadens ansvariga att bebygga Skansbergets södra sluttning och 1893 uppfördes 13 friliggande landshövdingehus. Några var vackra hus, men de kritiserades starkt redan av sin samtid; man ansåg att de förfulade berget och skymde sikten mot Skansen Kronan.

1901 slöt staten ett avtal med Göteborgs stad som innebar att Göteborg fick utnyttja Skansberget på villkor att en park anlades. 1912 donerade Lindbergska fonden medel till förverkligande av en folkpark på Skansberget, vilket också skedde.
Men Lindbergska fonden beklagade att bergets södra och sydvästra sluttningar blivit bebyggda. Av ekonomiska skäl var det emellertid inte möjligt att lösa in och riva dem. I samband med Göteborgsutställningen 1923 kritiserades husen på Skansberget av Göteborgskännaren C A Fredberg. Läs referat ur hans krönika här.
1935 förklarades Skansen Kronan som byggnadsminne.

Fram till 1950-talet slogs gräset i parken ännu med lie. På 1960-talet löste kommunen in marken på sydsluttningen, där landshövdingehusen låg, och lät riva dem. De sista husen revs 1968. Därefter upphörde man med underhållet av parken.
1960, 14 april. Handelstidningen applåderade kommunens beslut att riva landshövdingehusen på Skansberget. Citat från tidningen här.